Jag kan aldrig sluta drömma

att du ligger här och sover bredvid mig.

Jag kan aldrig någonsin glömma

när jag vaknar upp med minnerna av dig.

Vi har förlorat allt det där som var så rätt.

Men vad är det då som gör att jag är kvar fast jag sagt att jag ska gå ? 

Kan det vara kärlek?

kan det vara så att jag nog älskar dig ändå?