Förlåt om jag har förvirrat er. Men jag älskade inte han. Men allt hade väl vart så mycket lättare om vi hade älskat varann, inte sant? Det hade löst sig så mycket bättre då allting. Vi båda ville nog bara ha någon fast vi trodde att det varann. Men jag tror att allting har en mening på något vis och det visar väl sig om jag har rätt eller inte. Jag känner ingenting för han längre, allt bara försvann efter några dagar så förlåt om jag förvirrat er,dig och mig själv.

Det gör så ont i mig det här. En sak är då säker, du tar en del av mig med dig när du flyttar.

Tror du jag vill att det skulle bli såhär ? Var inte såhär min framtida plan såg ut. Eller det var ju vår framtid trodde jag.. Jag känner mig så fruktansvärt tom så fort du inte finns där. Jag önskar bara att du kände som mig, sån där total kärlek. Som att vi kunde övervinna allt och alla. Jag vill vara den bästa för dig, den där du älskar lite mer än alla andra. men så är det inte och det känns så otroligt frustrerande. Jag har sagt en sak men menat en annan. Men det enda jag skulle vilja säga är att jag älskar dig och det här är en mardröm för mig!