Tror allt sakta men säkert börjar komma ikapp. Jag saknar mitt jobb så oerhört mycket och häst abstinensen ska vi inte ens prata om.. Jag vill bara göra alla nöjda, även fast jag fortfarande bara är en tonåring och verkligen inte planera livet såhär så försöker jag tänka positivt. Jag kan ju fortfarande leva livet fast jag har någon underbar med mig på vägen, eller hur?

Hur ska det här gå utan dig älskade vän?..

Jag vet vad som måste göras ändå sitter jag kvar här. Jag vet att jag döljer en sanning och att väntan inte leder någonstans. Jag vet att jag måste ta steget..

Du springer aldrig ifatt när jag väl är där.

Snabbjobb med Ka som var väldigt fin. Sen hem och köra plupp som också var väldigt pigg och fin :) Nu väntas bara en god middag sen en väldigt lugn och behövlig helg! Bjuder på lite bilder på dom som gör att man orkar jämt :)          

Om jag bara kunde förklara för dig.

Allt skulle bli så mycket lättare då på sätt vis, men antagligen så skulle du inte förstå.

Så jag tänker inte förklara.

Och jag hoppas inte tiden förstör något.

För när tiden är inne så kommer det bli så otroligt bra allting.

Men du måste ha tålamod och försöka förstå fast du inte har en aning om vad det är du ska förstå.

Vi pratar inte om dagar så du måste kämpa, men om du orkar så kommer allt bli så jäkla bra.